En vanlig fuktig måndagsmorgon, Kapten Jones Lowther gormade för full hals på några landkrabbor som några soluppgångar tidigare hade bönat och bett för sina liv när vi hade kapat deras skepp, att vi inte skulle döda dem.

Jag kände mig darrig och hade ont i magen, jag hade somnat på däck. Jag var iskall fast den varma solen sken på mig och den varma vinden svepte i mitt korta bruna spretiga hår. Helst av allt hade jag velat somna om, men då skulle Kapten Jones bli rasande på mig, jag hade redan sovit för länge.

Jag ruskade på huvudet och gnuggade mina ögon och jag välkomnade den nya dagen.

Jag sprang bort till Kapten Jones och frågade om allt var i sin ordning, han muttrade lite lätt till svar, men hans mun formades till ett litet leende. Jag brukade alltid få lite extra förmåner och uppmärksamhet av kapten Jones, dels för att jag var den enda flickan ombord och dels för att han var lite som min fosterpappa. Jag hade många gånger fått höra om hur jag kom till skeppet.

Det var när Kapten Jones hade tagit en lite paus från allt sjöröveri, pausen hade inte varat länge ungefär ett månvarv efter han hade stigit i land var han på väg tillbaka till skeppet.

När han hade stått i hamnen, strax innan han hade hunnit gå på skeppet såg han en liten baby, på inte mer än två år gammal, inlindad i ett blått skynke sitta helt ensam på marken, den tittade på ett skepp med stora förundrande ögon, det skeppet var inte vilket som helst, det var hans skepp. Han bestämde sig för att ta med babyn ut på havet, bra sjömän var uppfostrade på havet.

Kapten Jones var själv uppfostrad till havs, så han tänkte att den här lilla pojken snart skulle hjälpa Jones och hans besättning att håva in pengar.

När hela besättningen var ombord, fick den lilla pojken ett eget rum under däck och en kvinna vid namn Louise som skulle ta hand om honom och lära honom saker.

Kapten Jones fick inom kort veta av Louise att pojken han hade hittat i hamnen inte var en pojke, det var en flicka. Kapten fick även veta att flickan pratade ett främmande språk, något nordisk, det förklarade i så fall varför flickan var så blek, hon var från norden.

Hon hade mycket speciellt utseende, hennes hy var blek och hennes ögon var isblå, vilket var mycket ovanligt i karibien.